1 år med en dvärgschnauzer

För ett år sedan komme Melker in i våra liv. En pigg och påhittig ung dvärgschnauzer. Valet av schnauzer kan man ju fundera på men de är otroligt fina familje hundar med en helt egen syn på världen. En syn som inte alltid sammanfaller med människans. 😏

När man som i vårt fall hade haft en schnauzer i drygt 10 år så satt alla rutiner och lydnadsmoment utan problem. Han, Norton, och jag var som ett när vi var ute. Behövde inte säga så mycket utan blickar räckte för att vi skulle komma överens om saker och ting. Med det sagt så innebar inte det att egenheten var försvunnen. På mycket subtila sätt kunde han visa sitt missnöje med saker och ting emellanåt.

Så, när då den ny krabat dök upp så blev det en liten tankevurpa i starten. I ryggmärgen fanns förhållandet mellan mig och hund. Hade glömt att jag nu skulle börja om från början med Melker. Det som tidigare var självklart krävde nu lite träning, nåja, ganska mycket träning i vissa fall.

Melker är cool som en filbunke. Skäller aldrig, jo tre gånger detta första år har han skällt till men det är allt. Just denna egenskap gillar vi skarpt och hoppas att den håller i sig. Annars kan just dvärgschnauzer vara lite skäliga, en hund som varnar sina ägare med att föra oväsen när nåt dyker upp. Melker låter inte men är nyfiken. Om det passar honom så går han gärna fram och hälsar och råkar man klappa/klia honom då har man skaffat sin en vän. Att bli ompysslad älskar Melker.

Träningen då? Jo, den görs vi lite av varje dag. Sitt, ligg, stanna kvar och inkallning. Det är de saker som vi behöver i vardagen och detta tränar vi mycket av. Varje gång vi är ute och går. Sedan nöter vi också på med "sidan" vilket innebär att Melker ska vara vid min sidan när vi t.ex. möter folk eller andra hundar. Med dessa riktlinjer och kommandon kommer man långt. Ibland kanske det inte är läge att kalla in utan då är "stanna" bättre att nyttja, och enklare. Möter vi plötsligt en annan hund eller människa så är det svårt att kalla in eftersom det han allra mest vill är att gå fram och hälsa. "Stanna" funkar då eftersom han fortfarande får hålla koll på det/den han vill hälsa på men inte gå fram. Visar också respekt mot mina medmänniskor när detta funkar.

Men det finns inga genvägar. Träning, träning och åter träning men då pratar jag inte om träning på en lugn gräsmatta någonstans. Jo, det såklart, när jag började med momenten så var det där men ganska fort så blev det träning överallt. Momenten/kommandona ska ju fungera i skogen, på stan, på gångbanan etc. Därför ska de övas på alla möjliga ställen och platser. 9 gånger av 10 så behövdes inte inkallningen eller stoppet pga av nån anledning, det vara bara som en träning. Gång nr 10, då behövdes det och då satt momentet.

Efter detta första år så väntar nu många spännande aktiviteter och upptåg. Fjällvandring, paddling, övernattningar mm så fler rapporter för lille Melker som nu blivit stor följer.