18 dagar hos mina nya människor

Tänkte ger er en liten uppdatering och summering av mina första 18 dagar hos mina nya människor. Helt ärligt, det har inte varit någon lek att få fason på dem. Ibland har jag mycket svårt att förstå de där människorna, men jag gör mitt bästa, jag lovar!

Låt mig ta några exempel då de blir lite upp i gasen. De har ju en häck mot nån väg och in till grannen, som jag förövrigt är hos vardagarna. I den häcken finns det hål, och vad ska man använda hål till om inte krypa igenom. Fattar människorna det? Nope!

Att krypa igenom ett hål i häcken, in till grannen, ger ju träning. Att det dessutom finns en komposthög med godsaker i på andra sidan verka i alla fall inte husse fattat. Han kommer rusande och ska bära bort min så fort jag landat i högen. Why???

En annan sak de har svårt att fatta är ju detta med att leka. Ja, jag har väl lite vassa tänder men kan jag rå för att deras byxben fastnar min mina tänder? Nä, just det. Otur helt enkelt! Och att de råkar jag ett finger som smakar gott är väl heller inget att bråka om. De är så känsliga...

Se är det detta med deras lokalsinne, främst husse. Han lär han nåt fel på sin kompass, den saken är klar. När vi är ute och går, framförallt i skogen, så går har fel och förvirrat hela tiden. Går jag nån meter framför honom så vänder han och går åt andra hållet!?!? Stannar jag upp och checkar av den där doftfläcken, ja då försvinner han från stigen och hamnar bakom ett träd. Vad är det för fel på honom. Men, jag räddar honom hela tiden. Han blir så glad och lättad när jag gått till honom och leder in honom på stigen igen. Kan inte vara lätt att vara så förvirrad.

Annars då? Jo, det funkar och jag har fått in dem på hyfsat bra rutiner. Jag får mat fyra gånger om dagen, och god mat, och det känns bra. Sedan får jag oftast sova när jag vill. Ibland är det dock ett jädrans kramande och gosande, kan man bara få sova i fred. Matte är ju lite coolare, hon sitter mest ned och har mig i knät så jag får sova. Den människan kan man vila ut hos, medan den andre kör slut på mig.

Husse verkar också ha en dragning åt det han kallar för utmaningar. En utmaning kan vara att gå fram till en sopsäck som prasslar och fladdrar i vinden, eller att hämta en köttbulle inne i kartong eller varför inte gå på hans hemmasnickrade "parkour-bana". Han verkar tro att det är bra för mig... Jag har dock kommit på hur jag ska lösa detta så att jag snabbare får nån godbit av honom (lättlurade människa). Jag verkar rädd, skakar lite på bakbenen och sträcker mig mot "utmaning" och sedan smyger jag fram. Shit, ni skulle se husse! Han blir jätteglad när jag då går fram och klarade hans utmaning! Men vad då, vem tror att han tagit hem i familjen? En rädd liten valp eller?

Husse, min han-människa, verkar ju inte fatta någonting vad vädret beträffar. Är det kallt och blåsigt nog f...n ska han ut. Lätt för honom att säga kläder efter väder! Han HAR ju kläder, men jag då??? Nä, tacka vet jag matte. Hon fryser lika mycket som jag så då blir det kort och bra när vi ska ut. Måste bara få husse att förstå att matte ska gå ut med mig, fast matte verka heller vilja stanna inne. Här har jag nåt att jobba på.

Men, mina första 18 dagar med min nya familj har gått bra. De är snälla och försöker göra sitt bästa och det är bra även om de inte fattar allt. Men vad kan man begära, de är ju trots allt bara människor.

Voff!