top of page

Välkommen Melker!

  • Skribentens bild: Jan Röhlander
    Jan Röhlander
  • 1 apr. 2021
  • 3 min läsning

Efter att vår högt älskade mellanschnauzer Norton lämnade oss i maj 2019 har det varit ett tomrum. Först sorgen att lämnas utan vår kastar som varit med sedan barnen var små men sedan infann sig ett lite bekvämt läge. Att inte ha hund innebär en hel del frihet.


Utan hund kunde uppstigningen på morgonen ske senare, att åka vart man ville och komma hem när man ville utan att behöva ta hänsyn till Norton var ganska bekvämt. Ett klart minskat ansvar. Men...

Att inte ha en fyrbent kamrat vid sin sida innebär också en hel del ensamhet. I pandemins spår 2020 så blev det för min del bl.a. fyra kortare fjällvandringar. Det var med avundsjuka jag såg andra fjällvandrare som hade sina hundar med sig. Två av vandringarna gick jag ensam. Har inga problem med det men nog var det lite trist och tanken på att skaffa en ny fyrbent livskamrat började ta form.


Så, kring årsskiftet påbörjades en mjuk kampanj för att få med min stora livskamrat på projektet. Gick sådär i början. När mina tankar började sippra ut så att även våra vuxna barn fick höra talas om det fick jag nya supportrar och sakta men säkert så växte listan på mina åtaganden OM vi skulle bli med hund igen. :) I en sådan situation är man väl beredd att gå med på allt, eller hur.

Nu var det dags att skanna av marknaden eter lämplig ras. Norton var en mellanschanuzer och det är en mycket trevlig ras som jag mycket väl kunde tänka mig igen. Fanns dock en liten hake och det var storleken. Även om en mellis inte är stor så blir det lite för stort för att få med sig i kajaken. I kanadensaren var Norton ofta med men kajaken bjuder inte på det utrymmet. En mindre hund krävdes för att inte ställa min fru inför faktumet att varje gång jag ska paddla så blir hon kvar med hundansvaret. Det ingick inte i dealen. Så, varför inte ta det bästa av två världar, en lite mindre mellis blir ju en dvärgschnauzer kort och gott.

Pandemin... Ja, vad har inte den ställt till med för elände. Ganska mycket såklart och en sida av myntet är att många förpassats att arbeta hemma och då införskaffas en und som aldrig förr. Det var med andra ord ont om valpar. Jag skrev till alla uppfödare jag kunde finna som hade valpar på gång. Oftast var det för sent, men så en dag träffade jag rätt!

I mitten av januari 2021 fick jag redan på att uppfödaren Eva Medin i Sollefteå väntade dvärgschnauzer-valpar i mitten av februari. Inte nog med att hon väntade valpar, jag var tidigt ute och kunde reservera en valp. Tjohoo!!!


Fick snabbt till ett möte med Eva och hennes vän Tori. Att finna en uppfödare av den hundras jag önskade i samma stad som jag bor i var nästan för bra för att vara sant. Här satt jag nu vid köksbordet och fick träffa tiken som började bli lite tjock och go. Vi pratade om mina ambitioner och önskemål med en ny hund i familjen.

Min önskad var ett få en hane, gärna en lite större och framförallt en individ som är lite på och framåt. Vi ska ut på många äventyr i bil, på cykel, till fots och inte minst vandrandes, så det gäller att han gillar och vill hänga på. Jag blev mycket förtjust i Evas synsätt när det gällde hur jag fick välja valp, för det fick jag inte. :) Eva sa istället:

-Nu vet jag dina önskemål och sista veckan gör jag valet utifrån hur valparna har utvecklats.

Nu var det bara att vänta och vänta och vänta...

Aldrig har väl tre månader känns så långt bort men samtidigt har det gett mig stora möjligheter att förbereda min på hemkomsten av Melker. Att han skulle heta Melker blev klart efter en sluten omröstning med bara mig. Mitt kajakmärke är Melker så... (va, karl'n är ju trots allt 50+...)


Under denna förberedelsetid har MYCKET tid gått åt läsa olika böcker om hundar, inköp av hundprylar mm. Jag återkommer mor om detta i kommande inlägg.


Igår, en vecka innan Melker skulle komma hem till oss så fick vi träffa honom och då veta vem av de fyra hanarna som skulle bli vår. Alla fyra ser toppen ut och vem som helst skulle tas emot med kärlek, men tydligen var det en, den med det gröna halsbandet, som Eva tror kommer bli lite större än de andra och som visade på lite större framåtanda. Så det blir Melker!

Förutom att ge järnet i leken med sina syskon så slappnade han snabbt av när jag han togs upp i famnen. En viktig egenskap för full fart framåt ska kombineras med total realax.

En vecka kvar av väntan...

Comments


KONTAKTA MIG

  • Facebook
  • Instagram
Kul om du hör av dig!
Kan vara min människa som svarar eftersom 
han ogärna lånar ut datorn till mig.
😀

Melker Röhlander

© 2023 by Melker. All Rights Reserved by Jan Röhlander

bottom of page